| <Lars Winnerback> page <Rusningstrafik> album page |
VannerNu sitter han och sjunger igenSkämt ur sin skrattande dvala Och du ber honom tystna igen Och låta händerna tala Och han ler och förvandlas som pojkarna gör När inget finns att teatra inför Och han tror han är förälskad igen Det är så mycket i skallen Men när Du säger: God natt kära vän Står Du påklädd i hallen Och Du går och han krymper, som pojkar blir små När dom är nakna med kläderna på För Du Såg mer än min fåfängs gitarr Du slet av en dräkt av en narr Och låt mina bjällror få falla Som nu När teater känns något befängt I gryning när krogen har stängt Faller bjällror från alla Men mörkret faller bittert igen Så han skrattar med ljuset Du gråter i tystnad igen Med alla häxor i huset Och han ringer och säger; Det mörker Du ser Gör att stjärnorna märks lite mer Så, han sjunger sina sånger igen Och Du ler åt hans iver Och när Du säger; Det ljusnar min vän Ja då sitter han redan och skriver: Ljuset blir större när natten tar form Och värmen blir mer värd i storm Och Du Tog del av min fåfängs gitarr Du skratta' med enfaldens narr Två clowner som vråla' i natten Som nu När teater känns mer relevant När det enda är mörkt som är sant Förstår jag dom flyende skratten |