| <Irminsul> page <Irminsul> album page |
UrbergI urminnes tider det legat just därEtt mäktigt och orubbligt lugn En visdom så vidsträckt förskaffad av år Till slutet kommer bestå Ett monument över dagen då tingen blev till Då världen mötte sin vår Då världshaven bildas, bäckar blev till Skogar tillika så snår I urbergets mark dväljs den kraft Som skapade allt En blick imot skyn en väldelig syn Urbergets kraft Mot dess väldiga massiv allt ter sig så slätt Stallaktiter i grottor som växa så tätt De dunkla grottors sköna behag Ej skådats av människas öga har Ur marken sig tornar mot himmelshög höjd Dess oslagna snöklädda topp De sluttande sidor någon grönska ej när Då den bitande kylan så ilsket förtär Nu dagen den nalkas då resan tar slut Ett skred i dess orörda snö Det sista att rämna nu falla itu I en värld ämnad att dö... I urbregets mark dväljs den kraft Som skapade allt En blick imot skyn en väldelig syn Urbergets kraft... |