| <Irminsul> page <Irminsul> album page |
VakarenNär solen sakta glidit bakom horisontens svarta kantDå tar dess syster månen över med sin prakt Landskapet det badas i dess silverbleka glans Och ängarna de drunknar i dimmans täta makt Långt från människoboning i orörd vildmark Gengångarna de vandra över myrarna denna natt Och i skogens mörka hjärta tycks skuggorna få liv Det enda som höres är ett blodisande skri Djupt i dessa skogars ödsligaste salar Finnes det en man som ständigt vakar I eoner har han vandrat i dess mörkaste inre Utan den vila och rast han behöver Tungt är det öde som har ålagts honom Han axlar hela världens hopp om en morgon Han orkar inte mera, han är när att falla Och samman med honom kommer världen att falla I midvinternattens längsta timma Då står han där ute, tung i sitt sinne Drömmar om en morgon som är så fjärran Medan skuggorna dom tätnar, dom tätnar Och kräver hans hädan, kräver hans hädan |