| <> page <I Det Glimrande Morkrets Djup> album page |
Nar Helvetet KallarJag blickar ut från berget fjärranOch hôr ett skrik i den nattsliga tystnaden Jag lättar mina vingar Och flyger ôver nordlandets frusna vidder Jag hôr vargens ylande tjut, Eka mellan de nakna träden Jag ser dôdens mäktiga tron, Resas på det vidsträckta landskapet Som ett monument af sten Där i natten jag såg dess sken Ôdelagda är gryningsljusets strålar Där i skogen demoner vrålar Hôga djupa mäktiga skog Där Guds skapelser dog Môrka dystra vidsträckta land Där môrkrets väsen vandrar i hand Jag svävar ensam genom en dunkel Och môrkt frysande himmel Jag känner vreden Och min kraft stärks ännu mer Jag speglar dôden och dess rike I varje blick jag kasta Jag befriar min själ från kropp och blod Och fångas af môrkrets sylvassa klor |