| <> page <I Det Glimrande Morkrets Djup> album page |
SvartvintrasVinter natt, så kall och evigt dyster fôr mig bort på frostiga vingar Vinter skog, så môrk och evigt sôrjande fôr mig till hjärtat af dôdens rike I en epok där môrkret strålar så mäktigt där snôn faller tät och betäcker markens frusna jord I en epok där skuggor aldrig vaknar där horisonten lyser svart och sorgen dränker glädjen Vinter vind, så stark och genomträngande Kom och ta mig bort Vinter sômn, så djup och mäktig Vagga mig i dôdens famn I en epok där natten aldrig kommer att tryta Där änglars vingar fôr alltid frysa och de af ljuset borta är I en epok där himlens hôjd i låga stå Där môrkret tränger djupt och ôdelägger guds lilla skara TILLS DODEN ER ALLA TAR Natten faller genom min frusna själ Djupt inom mig hôr jag dess kall Jag far från min kropp, tillfredsställd och stark Iklädd dôdens mantel så svart Allt blomstrande liv som aska blåses bort Med ett vingsvep, livet i ruiner falla All vår smärta är nu fôr er gjord Smärta som aldrig dôr, smärta som tränger djupt Tills dôden er alla tar Fôljeslagare af den falske svage profet Som givit oss all avsky och fôrakt Era liv snart sin bane kommer att môta Vart ni än fôrsôker gômma, dôden er ser Knivar ska genomborra era hjärtan svaga Och det liv han sägs ha skapat ska i rädsla fly All vår smärta är nu fôr er gjord Smärta som aldrig dôr, smärta som tränger djupt Tills dôden er alla tar Vi skuggar solen med vårt hat Hat som får blommor att vissna Ingen frid, ingen återvändo Dôden slukar era själar, syndens vita trälar Det som en gång var ett kristet liv Nu djupt i jorden gômmas |