<Woods Of Infinity> page <Ljuset> album page |
Ett Förlorat BarnMitt sinnes öga har för en kort sekund öppnatsOch blottats för evighetens mörker Och det slet och fördärvade under denna stund För tid och evighet en bräcklig själ Jag har i tio år Tio förbannade år Balanserat vid ett fascinerande stup Jag kan aldrig slita mig från dess rand Och jag vågar inte kasta mig ner Jag längtar aldrig efter himmelen mer Bortom det blå döljs min Nemesis Jag söker mig inåt, till centrum Origo Min nedslagna blick balsamerar min själ Så, nyfikna barn, titta inte för länge Och inte för djupt Upp mot skyarna Jag försökte förstå och bli större än Gud Och evigheten svalde mig hel Jag är fast övertygad om att himmelens blå Det fruktade blå Är dödens färg Och oändligheten, döden, Gud och blå Är synonymer, samma fenomen Så jag hatar Gud som jag hatar det blå Det oändliga blå som jag sökte örstå |